Stolt, besviken och sårad
Låt mig först och främst hålla med alla som påstår att elitidrott handlar om att vinna och att Stars helt enkelt är för dåliga och vinner för lite i skrivande stund, och att jag inte kan gömma mig ifrån att jag är ytterst ansvarig för lagets prestation- eller ickeprestationer.
VI JOBBAR PÅ DET VARJE DAG, TRO MIG. VI VILL INGET ANNAT ÄN VINNA MATCHER OCH FÅ RESPEKT!
Texten kommer inte att beröra så mycket kring Norrköpingsmatchen senast som att jag vill ge Köping Stars fans, våra sponsorer och älskade ideella krafter den kärlek ni så väl förtjänar. Samtidigt tala om hur otroligt stolt jag är över det lag jag förfogar över denna säsong!
Det är tufft att förlora. Vi borde ha vunnit några matcher till och det är vi väl medvetna om. Vi fattar att det är svårt att vara stolt eller öppet stötta ett förlorande lag.
Om det är tufft för er så kan jag dock lova att det är tuffare för oss som orsakar förlusterna.
Tränare och spelare vill inget annat än att vinna matcher och göra Er stolta och själva få lite respekt.
Med denna krönika vill jag inge hopp, ställa saker och ting på sin spets och be om lite förståelse – även be om insikt och lite självrannsakan.
Köping Stars (Ungdom, Dam och Herr) driver sin verksamhet med extremt begränsade ekonomiska resurser.
Vi jobbar varje dag för att bli lite bättre i morgon och det gäller både spelare, ledare men även de över 100 ideellt jobbande krafterna i föreningen som är tränare, lag föräldrar, hallvärdar, golvläggare, sekretariat, styrelse, olika utskott, mediaansvariga, fikapersonal, etc. etc.
Till Er vill jag bara säga TACK, TACK – och åter TACK!
Det är en klyscha men råkar också vara en absolut sanning - UTAN ER SKULLE KÖPING STARS INTE EXISTERA eller kunna glädja de hundratals barn som spelar basket i vår förening eller de hundratals besökare som en gång i veckan kommer till KBS (vår arena) och njuter av basketmatcher i trevligt sällskap trots förluster.
Bara så vi alla ska få lite perspektiv på det jag precis skrev i stycket ovan så lyckas vi i Köping med vad Stockholm med 2,3 miljoner invånare, Göteborg med nästan 600 000 och Malmö med nästan 350 000 invånare inte klarar av.
Det vill säga samla ihop tillräckligt med engagerade och villiga människor att driva en elitverksamhet på herrsidan. Lilla staden Köping lyckas driva runt en verksamhet med både Ungdom, Dam- och Herr Elit verksamhet i en stad på dryga 20 000 invånare. Herrverksamheten är förstås det mest påfrestande för oss eftersom det sker på Elitnivå (SBL - Svenska Basket Ligan är Sveriges högsta division) och det kräver enorma resurser på flera plan.
Alla vi som lägger ned allt ifrån deltid till heltid – från ett par timmar till 50-60 timmar i veckan och där 95 procent av alla inblandade gör det HELT GRATIS för att föreningen skall fungera – förtjänar så otroligt mycket kärlek och beröm att jag vet inte ens vart jag ska börja.
I Köping Stars SBL Herr har vi heller inte en enda spelare (inklusive importer) som tjänar över 16 000 kronor brutto i månadslön, utslaget på en årslön.
För den ersättningen lägger spelarna ned ca 30 timmar/vecka på träning, resor och allt annat som krävs för att tävla på Elitnivå.
Lägg därtill deras ”vanliga” jobb/studier på ytterligare 10-30 timmar/vecka som de måste ägna sig åt för att överleva rent ekonomiskt.
Köping Stars SBL Herr har inte en enda spelare med landslagserfarenhet.
Vi har inte heller en enda spelare som tidigare haft en bärande roll i ett SBL lag.
Våra importer är alla, undantaget en, rookies eller andraårsspelare som proffs.
De flesta lag vi möter har två-tre gånger vår spelarbudget och har allt ifrån några få landskamper till hundratals landskampers erfarenhet. De har importer som spelat flera, flera år som proffs och samtliga tjänar dubbelt- till mångdubbelt vad våra spelare får i ersättning för samma tid. Våra grabbar (jag syftar nu bara på vårt SBL herrlag) tränar, svettas, skadar sig och spiller lika mycket blod som alla andra spelarna i SBL. Allt för att samla på sig den erfarenhet som krävs för att vinna matcher. Vi lägger ned all denna tid för vi älskar sporten, vi vill vinna, vi vill få framgång, vi vill tjäna mer pengar, få bättre jobb och för att vi vill göra alla som har med Köping Stars glada och stolta över sitt lag och oss.
Med det sagt kan jag inte ens börja förklara för er hur mycket det smärtar när jag före vår match mot Norrköping får en handfull meddelanden om vad en bloggare i basketsverige skrivit. En handfull fans ber mig och laget att ”Snälla täpp till truten på den elaka jä…len”.
När man lägger ned den tid och den kraft som krävs för att bli en bättre basketbollspelare smärtar det enormt att bli förnedrad i skrift på det sättet av en bloggare som dessutom är journalist till yrket.
Är det verkligen nödvändigt att bespotta eller förlöjliga människor i bloggar eller kommentarsfält bara för att man inte kan hantera sina egna känslor?
Köping Stars faller gång på gång på målsnöret för att vi inte är tillräckligt bra… ÄN. Vi saknar erfarenhet och kompetens i utförande, men kapaciteten finns där och vi blir bättre och bättre samt får mer och mer erfarenhet för varje dag som går.
Det som så otroligt elakt kallades ”omgångens stora skrattmatch” (dagarna efter vi pressat SBL’s tabellfyra Södertälje till en övertidsmatch) och de senaste veckornas/månadens knappa förluster mot Nässjö, Jämtland och Södertälje på grund av vår egen otillräcklighet och brist på erfarenhet mot lag med mer erfarenhet och bättre resurser så undrar jag: Är vi så pass naiva att vi inte inser att vi är ett skrattgäng och inte hör hemma i SBL?
Varför lägga ned all denna tid om det är den allmänna opinionen?
Men låt mig då samtidigt fråga:
Vad vore SBL utan Köping och Umeå (även Uppsala) med våra extremt begränsade resurser?
Utan oss skulle alla topplagen som Norrköping, Jämtland, Södertälje, BC Luleå, Borås kunna dra något gammalt över sig och krypa in i ett svart hål av mediokritet och spela i en nationell högstaliga med fem-sex lag. Köping och Umeå är lag som är en vital del av en produkt som skulle kallas för en ”skrattliga” om vi inte fanns!
Hur gick det då i ”skrattmatchen”?
Den slutade med förlust med fem poäng för Stars där Köping Stars leder med fem poäng i slutet av Q3, samtidigt som ett par extremt avgörande blåsningar går emot oss.
Publiken, nästan 3 000 personer, kommer igång på riktigt och vårt unga/orutinerade Stars lag får en total mental härdsmälta under en handfull minuter. ”Never the less” avgörs denna "skrattmatch" med periodsiffror för Köping på -6, +1, -1 och +1 och ett slutresultat 78-73 till Norrköping.
Norrköping, ett trefaldigt svenskt mästerskapslag på bortaplan, inför nästan 3 000 fans mot ett bondgäng ifrån vischan utan vare sig erfarenhet eller pengar.
Är Norrköping ett bättre lag än Köping?
Jag tror vi alla vet svaret på den frågan!
Har Norrköping fler etablerade och erfarna spelare?
Den frågan vet vi också svaret på!
Har Norrköping en bättre tränare?
Må så vara…
Men matchen avgörs via några tilltrasslade situationer där Köping får domsluten emot sig och den motgången klarar vi inte av att mentalt hantera. Stars gav dock inte upp utan kom tillbaka och var nära att hota Norrköping tio minuter senare – även om segern kanske aldrig var inom realistiskt räckhåll.
Det enda jag vill få fram i denna krönika är: Måste vi bara acceptera att man får säga/skriva vad man vill utan att tänka på vad det kostar? Om vi inte ens inom basketfamiljen kan visa Köpings och Umeås spelare, ledare och föreningar den respekt de förtjänar, och inse att utan oss skulle SBL lika gärna lägga ned!
Det finns ingen anledning att vara elak eller nedlåtande mot spelare eller ledare som lägger ned större delen av sina vakna timmar på en sport/produkt vi alla älskar och vlll så väl.
Köping Stars kommer att göra allt i vår makt för att säkra den där åttonde och sista slutspelsplatsen i SBL. För att få möta (med extremt stor sannolikhet) ett Norrköping i en kvartsfinal som förhoppningsvis inte någon kallar för en ”skrattserie” av någon.
Jag avslutar med att citera en av svensk baskets mest framgångsrika tränare i modern tid (Pecka Salminen, Solna Vikings) som ofta använde NBA’s slogan:
”RESPECT THE GAME….”
Jag vill passa på att själv lägga till ”….AND THE PEOPLE THAT MAKE IT POSSIBLE”
Tänk efter ett varv till innan ni trycker på ”send” eller ”print” så kanske vi alla kan få må lite bättre och kan skapa en ännu bättre produkt tillsammans!
